Min lilla Dio
Jag måste faktiskt skryta lite över min yngsta lilla tik. Dio charmade oss från första sekunden vi träffade henne & absolut inte enkom för att hon är så söt. Det märktes redan tidigt & blir allt tydligare ju längre hon varit en del av vår familj att detta är en speciell dam.
Hon har förmågan att gå från on till off & vice versa under loppet av sekunder. Även om hon har en stor kapacitet & nära till lek så är hon inte stressig. Hon tar det lugnt i alla nya miljöer, tar allt med ro. Precis så där vallhunds-lagom med andra människor, inga problem men inte så intressant. Andra hundar än Ozzy & Crissta är inte intressanta.
Hon är smart & jätte rolig att träna med. Vi har påbörjat grundträningen med kontakt, inkallning, sitt, ligg, konster med mera & hon greppar nästan allt direkt. Förutom vanlig grundträning så leker vi mycket & det går aldrig att hålla sig för skratt.
Hon är precis som våra andra vallhundar snabba, föriga, roliga & påhittiga. Dock har hon redan visat lite av det där lilla extra. Hon har en kroppskontroll som inte är av denna värld, står på bakbenen, hoppar högt, snurrar & hoppar i luften... Ja, som Åsa sa hon är en liten apa. Vår häftiga lilla apa.
Dio har hittat hundsängen på kontoret & tar det coolt.
Sova kan man göra överallt, gärna på golvet i köket.
Dio fikar på NK med husse & matte dagen efter hon kom hem.
