Uppdatering Dio
Jag måste ju göra en allmän uppdatering om vårt lilla yrväder. Sotnunan Dio växer extremt jämnt. Jag har nog aldrig varit med om en hund som växt så jämnt & proportionerligt. Ozzy & Crissta växte även de jämnt, men Dio är ett unikum. Tillskriver detta till Åsas fantastiska avelsarbete & den goda startsträckan valparna fick, men även en del till BARF som kost. Har aldrig haft så friska hundar som sedan jag & husse tog beslutet att helt gå över till att BARF:a.
Jag lägger inte så stor vikt vid ungefärliga mått & vikter på en valp, men för att få en bild av Dios utveckling kan jag helt lekmannamässigt & utan exakthet säga att hon väger ca 11 kg & är ca 32-33 cm hög. Pälsen börjar även förändras rejält & valpfjunet börjar försvinna. Pälsen som växer ut är jämn & av god kvalitet. Självfallet är hon söt som socker i mina ögon.
Hon är kvicktänkt som tusan & lättlärd. Precis så där busig som jag vill att hon ska vara, men på rätt sätt. Hittills har hon inte stulit eller bitit sönder något. Det som dröjer är väl rumsrenheten, vilket är en ny erfarenhet. Jag brukar lyckas med envishet & precision få valpar rumsrena på max två veckor, men den här damen har lite för fullt upp med att leva för att hinna bli rumsren. Dock går det tydligt åt rätt håll.
Dio är även mycket bestämd & mogen för sin ålder, vilket även Crissta var. Men jag vågar påstå att Dio är snäppet värre. Detta fick stackars Jindo uppleva häromdagen hemma hos Karin. Han är ju typisk sprallig, glad unghund vilket Dio inte uppskattade. Även om hon gärna leker med honom så ska det vara på hennes villkor.
Hon är även mycket trygg & miljösäker, både avseende platser, underlag & människor. Detta kommer vi att ta fasta på. Vilket leder mig till en av 2012:s planer. Vi ska nämligen ha förträffar inför räddningshundsutbildningen under vintern & våren. Dock känner jag ingen press då hon är så pass ung & vi får se om vi klarar inträdesprovet i slutet eller ej. Det är ju inte bara hon som ska passa för räddningsutbildningen, utan även jag själv.
Det kommer att bli en spännande tid för vår lilla ”svartrockare”, som min bror uttryckte det, Dio. Vi ser fram emot vart färden för oss.
Dio trixar, här genom att "buga".
Dio söt som socker.
