Apportering
När det gäller tävlingslydnad så är det moment jag tycker är svårast att få till apporteringen. Detta tror jag beror på att jag inte fick så bra instruktioner från början & att jag vid det tillfället hade en hund som var totalt ointresserad av apportering, ganska ointresserad av föremål totalt sett faktiskt. Jag har därför bävat inför att ta tag i apporteringen. Men rädslor är till för att bemästras & undvikanden leder inte framåt, snarare bakåt. Därav ägnade jag åtskilliga kvällar till att fördjupa mig i olika sätt att träna in apporteringen för att sedan ha en klar bild av hur jag ville lägga upp planeringen av momentträningen.
Jag har fått pröva på allt från det klassiska att kasta iväg apporten, leka jaktlek med apporten, inte belöna med mat för att slippa tugg osv. Det enda jag tvärvägrat är tvångsapportering. Jag vill bygga upp momentet baserat på glädje & intresse hos min hund. Därav har jag skrotat alla metoder som jag fått testa på i början av mina hundtränardagar. Det finns säkert människor som kan använda dessa metoder med goda resultat, men de passar ej mig eller mina hundar.
Det som fungerar bäst är att dela upp momenten i att gripa, hålla & släppa samt att shejpa in detta. Jag började med dessa delmoment då jag då får ihop helheten till klass 1 som grund. Det som jag tagit fasta på den här gången är att belöningen ska vara viktig & inte apporten. Apporten får gärna vara neutral & något som hundarna hämtar för att lämna av för att få den åtråvärda belöningen. Jag arbetar således inte med föremålsintresset utan snarare på belöningsintresset.
För att undvika tugg på apporten har jag först & främst tränat in gripande & gripande från marken med en sökrulle. När detta fungerade utan tugg & med rena gripanden så gick jag över till en spårpinne & upprepade proceduren. Därefter började jag arbeta med själva apporten. På detta sätt kunde jag se till att hundarna greppade rätt, inte fokuserade på det specifika föremålet samt att eventuella misstag inte kopplades till apporten. Jag har försökt att undvika jaktleksmotivation & osäkerhet till följd av för höga kriterier då detta lätt leder till tugg, löst grepp & orent grepp av apporten.
Jag har endast tränat apporteringen när det är lugnt hemma samt med små höjningar av kriterier. Träningspassen var korta & inte allt för många på en dag. Dessutom försökte jag vara tålmodig i början trots att jag inte såg några stora framsteg. Detta ledde till att båda hundarna väldigt snabbt förstod vad det gick ut på. Vi gör med andra ord framsteg samtidigt som vi har roligt. Apportering var kanske inte så tråkigt i alla fall. Fortsättning följer.
